Clarence White

Clarence White, eller Clarence Joseph LeBlanc som han egentligen hette, är en av countrymusikens legendariska instrumentalister. Som gitarrist var han tillsammans med namn som Gram Parsons en av de mest tongivande gestalterna inom en genre som kommit att kallas för americana eller alt-country. Som gitarrist har hans bidrag till musiken gjort honom till en legend och lett till att tidningen Rolling Stone förärade honom plats 52 på sin lista över tidernas bästa gitarrister.

White dog olyckligt i en bilolycka vid 29 års ålder. Han blev påkörd av en berusad förare i samband med att han och hans bror Roland lastade in musikutrustning i en bil efter ett gig. Att vara med om när någon närstående går bort hör definitivt till några av livets svåraste stunder. Som om det inte vore nog med att man behöver hantera själva sorgen kan ett dödsfall också många gånger innebära att man får massa praktiska saker som behöver ordnas, inte minst juridiskt. Lavendla är en av Sveriges bäst ansedda begravningsentreprenörer och kan hjälpa till med allt från att arrangera själva begravningen till bodelning och annan juridik. Du hittar dem på https://lavendla.se/ där du kan ta del av alla tjänster de erbjuder.

Växte upp omgiven av musik

White föddes 1944 och växte upp med en pappa som spelade bland annat gitarr och banjo. Clarence var under sin uppväxt omgiven av musik som bluegrass och country. Han visade begåvning för musik redan i tidig ålder och började spela gitarr redan vid sex års ålder, innan han kunde hantera instrumentet själv. Mot slutet av 50-talet debuterade han som skivartist med ett bluegrassband som skulle spela fram till mitten av 60-talet under namnet Kentucky Colonels.

Sessionmusiker och medlem i The Byrds

Under mitten av 60-talet sadlade Clarence om och blev sessiongitarrist Under mitten av 60-talet sadlade Clarence om och blev sessiongitarrist och spelade på skivor av artister som Gary Paxton, The Monkees, Jackson Browne och Joe Cocker.

The Byrds var ett av 60-talets mest tongivande och innovativa popband, det var också med dem som Clarence skulle exponeras för en bredare mainstream-publik. Byrds som vid den tidpunkten började se sin karriär stagnera frågade White om han kunde tänka sig att spela gitarr på ”Sweetheart of the Rodeo”, ett album som skulle visa sig bli epokgörande.

Han lyckades aldrig få samma genomslag som andra stora gitarrister av samma generation, i vilket fall inte om man tittar på försäljningssiffror. Visserligen blev han relativt välkänd när han spelade gitarr i The Byrds mot slutet av deras karriär, men det var tyvärr en alldeles för kort period för att få ett riktigt brett genomslag – och dessutom med ett band vars karriär var kommersiellt, om inte konstnärligt, på nedgång. Men man måste inte sälja album för att bli en legend, och White är tveklöst ett namn som nämns med respekt av gitarrister världen över.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

splash